Helags-vandringen del II

Vad  innebär då fjällvandring - jo man sätter den ena foten före den andre och går går går går går, oftast på ett led efter varandra om man är i sällskap, för det är inte direkt asfalterade autostrador man går på. Ibörjan är det en väg modell traktorstig, sen så smalnar det av  och blir vanlig stig dock stenig. Ibland är det träspångar vi får gå på för att det är våtmark just där.

En del håller låda, och andra är tysta och bara utbyter det som måste sägas. Vi tillhör den sista kategorin Golfcoachen och jag, vilket jag tycker är superskönt. Men utsikten, den utsikten den går inte att köpas för pengar, så vackert är det tycker jag.  Vid ett av många vattenstoppspauser = stannar i 5 min för att fylla på vätska i detta fall fjällbäcksvatten säger Golfcoachen att om jag tycker detta är vackert så ska jag få se något än mer fantastiskt när vi väl kommit upp över trädgränsen och kan börja se fjällen från en annan vinkel.
 
Det är vid dessa små pauser som vi pratar med varandra, fyller på energi m.h.a russin och solrosfrön. Finns dock en nackdel med att äta sånt "snacks", man blir väldigt pruttig i magen *S*. Så det är nu det stora ultimata vänskapstestet börjar, klarar vi av varandras fisar, rapar, svettlukt mm ?*S*

Jag vet inte hur länge vi har gått men fötterna ömmar, ryggan skaver på höften och jag är helt i mina egna tankar alltså inte fullt så koncentrerad, så lyfter jag inte tillräckligt på ena foten och stuper framlänges ner i vegitationen "fint här ska jag så göra mig illa innan vi ens har kommit halvvägs" men tur som är så blir det bara ett liiiiiitet skrubbsår på ena armbågen och vi fortsätter tåga vidare dock jag väldigt mer försiktig och uppmärksam.

Nu har vi gått så långt att Golfcoachen anser det är lunchdags (det är han som är vandringsvan så han för sköta det praktiska med när-var-hur). Fram med triangaköket och hämta vatten i bäcken som forsade nedanför oss och så på med soppan. Att mat kan smaka så fantastiskt i det fria, för inte är pulversoppa någon superhöjdare i vanlig fall inte. Sen disk i bäcken, ihoppackning och fortsatt färd framåt. Det är då jag börjar se något så ljuvligt -fjällmassiven reser sig framför mig. Så obetalt vackert!!!  Nu börjar jag även se flaggan som tillhör fjällstationen, vi har tydligen gått längre än tänkt innan lunch. Vi har redan bestämt att ta en paus på Fjällstationen för toabesök mm, men ser på klockan när vi kommer dit att vi får nästan 2 timmars rast vila innan vi ska forstätta vår färd (jag hade tydligen gått på fortare än va Coachen hade trott  *fniss*)


När vi 2 timmar senare lämnar fjällstationen på knaglig stig som vi börjar stiga uppåt i höjd, lämnar mer och mer den stigen för att slippa allt för brant stigning imorgon när det stora ska ske, toppbestigning av Helgas!!! Men tyvärr så straffar sig den långa vilan- vi tar oss inte så högt upp som Coachen hade tänkt, min ork är som helt bortblåst och vi slår läger lite längre ner än beräknat, dock vid en underbar plats, porlande forsande vattenfall!!



Tält upp, mat fram, trianganköket uppställt på en plats i vattenfallet - här ska ätas köttbullar i gräddsås och potatismos!! Medan maten puttrar så dricker vi en liten whisky småpratar och har det kalasmysigt. Efter mat är det kaffe, disk som gäller innan det ska göras en uppvask  och tandborstning i forsen innan sängdags.

In i tältet, fram med ficklampa och bok - sen somnade vi båda ovaggade efter 5 min *S*

Mer kommer, även bilder

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0