Internet och integritet
Många som är nyblivna småbarnsföräldrar och bloggar lägger gärna ut namn, dock bara förnamn och bilder på sina telingar. Ska väl inte bara säga småbarnsföräldrar, utan gäller alla som bloggar och lägger ut bilder på personer och sig själva, namn och gärna talar om födelsedagar.
Vad är det jag surrar om kanske ni undrar? Jag tror att många tror dom är skyddade om dom inte skriver ut hela namnet, eller personnummer och att ingen kan "spåra" upp dom med så lite uppgifter.
Tyvärr så är det som så att man behöver inte vara en mästerdetektiv för få fram folks fullständiga namn, adress, födelsetid mm av dessa knapphändiga uppgifter som bloggaren lägger ut.
Finns två sajter i alla fall (som jag vet om) som det lätt och smidigt går att få fram det mesta på med vädligt lite grunduppgifter och utan allt för stor kraftansträngning. Sverige är ju offentligheten itself, ingenting är hemligt. Har sen uppgifterna kommit ut på nätet och bilder, så finns dom där alltid. Man vet aldrig hur dom sprids.
Med tanke på allt löst folk som finns här i världen och som inte har alla hästar hemma i den vassaste knivlådan så borde man vara lite mer försiktig, tycker jag då i alla fall.
Det är p.g.a detta som jag har ett alias - fel, flera alias - i cybervärlden, aldrig skriver ut Minis riktiga namn, presenterar närmre var vi bor, eller lägger ut kort som hon eller jag kan komma att identifieras på om så skulle vara.
Hur resonerar ni som lägger ut bilder och riktiga namn i bloggen ?
Jag har inte riktiga namn i bloggen.. ingen annan figurerar med namn heller.. Med tanke på den sport jag utövar kanske jag borde vara försiktigare för jag är fullt medveten om riskerna. Men jag har i enlighet med PUL (personuppgiftslagen) valt att finnas med i resultatlistor och på hemsidor i mitt riktiga namn så vill någon hitta mig är det inte så svårt. Svårt är det däremot att komma åt något i mitt hem. Vi har ganska rigorösa säkerhetsgrejer/krav. Vad gäller bilder på mina barn eller vänner frågar jag alltid först innan jag lägger ut något. Och jag har full respekt för de som väljer att vara anonyma. Själv är jag halvanonym och det känns bra.
Jag är däremot väldigt försiktig med vad jag skriver.. vill inte hänga ut någon eller såra någon via min blogg. Är varsam och försiktig med mitt språk och mitt tyckande. Försöker lägga mig på en lätt halvytlig nivå.. bloggande är hela tiden en balansgång och jag blir på ett sätt mer och mer personlig än vad jag från början hade tänkt mig..
Precis min tanke...Jag är anonym och folk förstår inte varför....för mig är det enkelt - mina barn så klart.
