Grus i dojan..

hade jag inte, men väl grus i ögonen när jag vaknade i morse.

Usch, så svårt det var att öppna ögonen. Helst av allt ville jag stanna kvar under täcket i och njuta av den goa sängvärmen.

När jag väl var på jobbet efter att Mini var lämnad på skolan var det månadsmöte *suck och pust*. Tur jag satt längst bak och att jag inte snarkade, för jag har inte hört speciellet mycket av vad som sas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0