Oh! vilken morgon..
... vädermässigt i alla fall, men min start på dagen kunde ha börjat bättre.
Upp ur sängen efter X antal snozningar på klockan. In på damrummet, piffar till mig, på med kläder och sen iväg till t-banan.
Halvvägs dit, till t-banan alltså, kommer jag på att busskortet ligger kvar i fickan på koftan jag använde igår, så det var bara att vända tillbaka, hämta busskortet, tillbaka till t-banan, sätta mig på den och tuffa på in till jobbet.
Framme vid entrén på jobbet inser jag att mitt inpasseringskort är kvar uppe i kortläsaren på mitt skrivbord. Utan kortet så fungerar inget allt, så det är då martonringningen börjar - att jaga eventuella kvarvarnade kollegor som inte gått semester än som kan intyga jag är jag så jag kan komma upp till mina domäner. Efter 15 påringningar så kommer äntligen en kollega till undsättning, och det är han som jag i normala fall får hjälpa till att få in i kvarteret så hans återbetalning har nu börjat *S*
Men det kan bara bli bättre... eller hur?
Upp ur sängen efter X antal snozningar på klockan. In på damrummet, piffar till mig, på med kläder och sen iväg till t-banan.
Halvvägs dit, till t-banan alltså, kommer jag på att busskortet ligger kvar i fickan på koftan jag använde igår, så det var bara att vända tillbaka, hämta busskortet, tillbaka till t-banan, sätta mig på den och tuffa på in till jobbet.
Framme vid entrén på jobbet inser jag att mitt inpasseringskort är kvar uppe i kortläsaren på mitt skrivbord. Utan kortet så fungerar inget allt, så det är då martonringningen börjar - att jaga eventuella kvarvarnade kollegor som inte gått semester än som kan intyga jag är jag så jag kan komma upp till mina domäner. Efter 15 påringningar så kommer äntligen en kollega till undsättning, och det är han som jag i normala fall får hjälpa till att få in i kvarteret så hans återbetalning har nu börjat *S*
Men det kan bara bli bättre... eller hur?
Kommentarer
Trackback
